DEATH METAL?

Mitt första möte med dödsmetall var mitten 90-tal på Gabbas vind då han spelade upp det amerikanska bandet Deicide från Tampa. Trots stort fan av Metallica och Megadeth (thrash metal, föregångaren till death metal) kunde man inte förstå att det gick att spela så galet snabbt. Det var också något otäckt spännande med sångrösten som man senare skulle lära sig kallades growl, i vissa fall ”vomit”. Ungefär samtidigt hade min bror tagit ut noterna till en låt av Stockholmsbandet Dismember på piano, hur kunde något så mörkt samtidigt låta så vackert om det spelades på piano. Jag lärde mig samma pianonoter och jag vet att jag höll mina lägervänner vakna i timmar den sista natten på konfirmationslägret då vi alla hade lagt oss för att sova tillsammans i samlingssalen. Det är först nu jag inser det olämpliga men rebelliska i att framföra ett maratonstycke av förklädd dödsmetall på ett konfirmationsläger. Min plan var ju att dygna så jag behövde något som höll mig vaken. Jag klarade 48h, still standing.

~~1 / IN FLAMES / DIALOGUE WITH THE STARS~~

Några år senare släppte Team Smod film nummer två: Biech Også! Svartklädda skejtdrägg från Majorna som söp, kräktes, pissade och till viss del även skejtade. Med andra ord våra stora idoler! Att dom dessutom använde dödsmetall som intro i filmen gjorde inte saken sämre (In Flames – Dialouge With The Stars). Den instrumental låten från skivan Whoracle från 1997 blir ett utmärkt intro även på MT268. Nu kör vi!

Eller vänta, gör vi det?

In Flames, en viktig kugge i det som världen över kallas The Gothenburg Sound, la tillsammans med band som At The Gates och Dark Tranquility grunden för en speciell stil inom dödsmetallen under 1990-talet genom sin melodiska variant av dödsmetall. Efter dessa band följde nästa våg av Göteborgsband t ex Amon Amarth, The Haunted och Opeth.

Ett helt perfekt tema att utforska för detta mixtape med tilldelat tema Death Metal. Inte minst eftersom jag en gång i veckan spelar fotboll med Gothenburg Sound-fantasten Jonas (som utöver sin musiksmak är rätt hård, för när han inte slänger sig i vägen för stenhårda skott som fotbollsmålvakt, utstår han cancerbehandlingar och nu senast ramlade han ner för en rulltrappa på jobbets julfest. Fan vad han såg ut!).

Heller inte en dålig idé när jag jobbar med Pål, som känner flera av In Flames tidigare medlemmar som gått vidare och startat andra band t ex The Halo Effect, samt även startat restaurangen 2112 på Magainsgatan. Vill dock framhålla att Pål är mer värd att nämna ur två andra livserfarenheter som jag är betydligt mer avis på; han har skatat med Tony Alva och framför allt, han har sett Ebba Grön live.

Så tack Jonas och tack Pål för alla musiktips, diskussioner och bra förutsättningar ni gav mig inför ett Death Metal Mixtape! Men efter att ha lyssnat in mig på allt från In Flames till Opeth uppstod dock ett problem. Jag tycker helt enkelt inte att det låter bra.

Varför? De melodiska och ofta uber-tekniska slingorna blir ofta rätt löjliga i mina öron, får mig snarare att tänka på riddarspel och någon narr som springer runt och irriterar folk. Dialouge With The Stars är egentligen ett bra exempel på det. Jag har också svårt för hela estetiken, ta en titt på valfritt bandfoto. Långt men också jävligt välvårdat hår (har jag berättat att jag klippt mig😊), sjukt vältrimmade och muskulösa kroppar med mycket tatueringar. Hårda killar men samtidigt riktiga primadonnor. Inte alls som Metallica på toppen av deras karriär: finniga och taniga tonåringar med stripigt hår😊

Med det vill jag säga… Fantastisk idé med denna tema-säsong, men jag ser ingen poäng med att släppa ett mixtape som jag inte kan stå för, i stället måste jag göra det på mitt sätt. Vilket innebär… säg hej till Black Metal!

MT268 / AWSM / BLACK METAL

1 / DEAFHEAVEN / DREAM HOUSE

Fast vänta nu, är Deafheaven verkligen svartmetall? Inte om man lyssnar på Reddit-användaren notandanafn7:

Besides the music, which is boring and unoriginal, and the lyrics, which are laughable hipsterisms, the main reason why I dislike that band so much is that they’re basically an exercise in cultural appropriation. Black metal is supposed to be inaccessible, anti-social music made for freaks by freaks, and Deafheaven have done the typical hipster thing – they’ve mined it for its fringe authenticity while totally undermining it by creating a product that appeals mostly to dilettantes and progressives who would find anything approaching real black metal offensive and ugly. And then their fans think they’re into “black metal” because they have Sunbather, some Krallice records, and Filosofem. Of course, I’m just a mean ole elitist because I think black metal has both sonic and cultural aspects and isn’t whatever Pitchfork says it is.

Och jag får nog säga att jag passar riktigt bra in på beskrivningen ovan. Jag tyckte det lät grymt och var förvånad över att jag var ”into Black Metal”. Men jag insåg också att detta inte var ren Black Metal, jag kunde höra tydliga drag av post-rock typ Mogwai och Explosions In The Sky (DJ Perry) som jag lyssnat en hel del på när det begav sig. Det visar sig att Deafhaven kanske mer passar i genren Post-Black Metal eller kort och gått Post Metal när dom från ingenstans släppte sitt rosa-orangea debutalbum döpt till ”Sunbather” för snart 15 år sedan.

2 / WOLVES IN THE THRONE ROOM / BORN FROM THE SERPENT’S EYE

Men vad är det då för skillnad på Death Metal och Black Metal? Det är nog en diskussion som ständigt lever, men frågar du mig så är Death Metal en utveckling från Thrash Metal och som lägger stor kraft vid perfekt produktion och med musiker som ofta spelar sjukligt snabbt och framförallt mer tekniskt och melodiskt, till skillnad från Black Metal som mer fokuserar atmosfär och känsla, och gärna lite mer DIY-produktion. Textmässigt är Black Metal mer introvert (död och mörker) medan Death Metal är mer utåtagerande och kan handla om aggressioner, våld och andra härliga grejer.

Så även om Deafhaven är posörer så öppnade de upp mina öron för Black Metal, vilket gjorde att jag runt 2010 fick tips från min kollega (var det Anders eller Filip, båda har på sig Black Metal t-shirts ibland, svart är ju arkitektens klädkod😊) om Wolves In The Throne Room, som kan sägas är mer regelrätt Black Metal: På Spotify beskriver dom sig som genuina och rituella och de flesta skivorna är inspelade i deras studio som ligger ute i skogen i Washington State. Dock tycker jag det är lite synd att de beskriver sig som att dom bor under sten ute i skogen, samtidigt som dom har ett snyggt bandfoto på Spotify. Njä, inte helt trve kvlt om du frågar mig.

Ps. som en morot för att ta sig igenom detta mixtape kommer här fråga 1 av 3: I mitten av denna fantastiska låt kommer ett intermission som låter så otroligt vackert i kontrasten mellan det mörka och ljusa. Men vilket språk är det dom sjunger på?

3 / WOODS OF DESOLATION / TORN BEYOND REASON

Här har vi mitt nya favoritband med ursprung från kol- & stålindustristaden Wollongong söder om Sydney. Med ursprung ur Black Metal spelar Woods Of Desolation mer korrekt post-metal med inslag av shoegaze och sångaren och enda bandmedlemmen kallar sig kort och gott D.

Och ska vi snacka vidare om genrer och sub-genrer så finns ju även metall-gaze (Black Metal + Shoegaze). Shoegaze var ju stort på 90-talet med Ride, Slowdive men även mina favoriter The Radio Dept anses tillhöra Shoegaze-genren på 00-talet. Som jag tror jag skrivit tidigare då var det nyligen jag kopplade att namnet Shoegaze kommer från att alla gitarrister stod längst fram på scen men tittade alltid ner i golvet pga av alla gitarrpedaler som krävdes för att få till ljudet (dom flesta var nog grovt introverta också:).

Sen har vi även Emo-genren som blomstrade på 00-talet och som utvecklades från punk- och hardcorescenen på 90-talet (jag lyssnade mycket på Starmarket, som var en tidig föregångare av EmoCore, som min tidigare nämnda kollega Anders känner och har haft lite olika band med). Men Emo-inspirerad Black Metal brukar de riktigt trve Black Metal fans skratta åt och nedlåtande kalla för Screamo (Skrikig Emo).

Glöm inte lyssna på dubbelkaggarna som ligger och trampar hela jävla låten!

4 / NONE / THE DAMP CHILL OF LIFE

Vi tar det ett steg längre med genres. None är ett DSBM-band från Portland, alltså ett Depressive Suicidal Black Metal-band som bildades 2015. Gruppens låtar behandlar ämnen som sorg, vemod, depression och självmord enligt Wikipedia.

5 / NO POINT IN LIVING / SCENARIO OF LIFE

Vi drar till Japan och det mycket populära enmansprojektet No Point In Living. Spelar Depressive Progressive Black Metal, men jag skulle nog vilja lägga till Suicidal även där, med tanke på artistnamnet. Han är dock sjukt vivid/aktiv då han släpper typ 4st EPs per år.

6 / AUSTERE / THIS DREADFUL EMPTINESS

Fy fan vilket gött och desperat skrik som inleder denna låt, och inte minst efter det lungare partiet också! Vem kunde tro att soliga och surfiga Australien kunde leverera så mycket svärta!?

07 / DRUDKH / GLARE OF AUTUMN [Відблиски Осені]

Vi fortsätter vår musikaliska resa till Ukraina och bandet Drudkh från Charkiv. Slava Ukraini! Musik, kultur och krig får mig att tänka på ryktet om Churchills påstådda reaktion om att dra ner på kulturanslagen till förmån för krigsrustningen under andra världskriget: ”Then what would we be fighting for!?”

08 / NEGURÂ BUNGET / TESARUL DE LUMINI

Negurâ Bunget från Rumänien är ett mycket bra musiktips från min forna kollega Triain, också från Rumänien, som nu startat eget. Otroligt duktigt på arkitekturrenderingar och tydligen även på att rita loggor i Black/Death Metal stil. På tal om grafik så är Negurâ Bungets omslag till denna skiva det absolut bästa av dessa tio låtar. Otroligt creepy! Och på tal om omslag är det dags för fråga #2: Bilden på omslaget till AWSM#268 hittade jag av ren tur djupt nere i Wingårdhs mappstruktur i en mapp som kort och gott heter metall. Bilden illustrerar ytstrukturen av varmförzinkat stål, vilket jag behövde just till en egen rendering. Men till frågan, hittar du AWSM bland flagorna som uppstår i galvaniseringprocessen när man använder för mycket bly?

09 / MAKE A CHANGE… KILL YOURSELF / FRI FRA DENNE VERLDEN

Vi tar en tur förbi Danmark och det mörka men övertydliga bandnamnet ”Make a Change… Kill Yourself”. Det är skivans längsta låt och innehåller svaret på fråga #3: Vad är det för kroppsligt ljud vi hör i mitten av låten? Och nej det är inte det danska språket jag tänker på.

10 / DEAFHEAVEN / HEATHEN

Vi knyter ihop säcken för denna gång och avslutar där vi började, Deafheaven och deras rykande färska singel Heathensom visar på 12 års utveckling sedan debuten (jämför spår #1). Nu har dom börjat blanda upp sin mörka musik med luftigare drömskt rock vilket låter riktigt bra i mina öron, men det ger också Reddit-användaren Notandanaf7 helt rätt i sin 10 år gamla spaning: Deafheaven, och säkert fler på detta mixtape, är inte Trve Clt utan snarare hipsters som utövar kulturell appropriering och spelar svartmetall för att det ligger i tiden. Slutsats: AWSM din jävla posör!