GUBBROCK

1 / ELDKVARN / DE BERÖMDAS AVENY

Välkommen till mitt sista mixtape innan jag fyller 40. En hedrande ålder som får firas med temat GUBBROCK! Ett brett och ganska godtyckligt tema som knappast inleds bättre av någon annan än Plura! Var det någon som såg honom i förra årets Så mycket bättre? Jösses vad trött han var. Därför kör vi lite upptempo med Eldkvarn från 2011, en av flera skivor som Jari Hapalainen från Bear Quartet producerade för Eldkvarn i början av 2000-talet. I mina ögon gav han Eldkvarn en nystart, inte minst med den fantastiska skivan Svart blogg från 2007 (Är Fulla för kärlekens skull en av Sveriges bästa låtar?- DJV? även Mörkret knackar på min dörr är en höjdpunkt!- OAK/MT131). Hur som har jag en 10xEldkvarn lista som är fantastisk kul att försöka hänga med på trummor till, bra driv i många låtar.

2 / FRANSKA TRION / EMPTY SPACE

Förra julen skulle Kriz, Rövsvett, AWSM & the AWSM brother på julkonsert med Franska Trion. Pga pandemin flyttades den fram till april, med sittande och ätandes publik, jultemat kvarstod dock. Konsekvent! Den blev dock framflyttad igen och går av stapeln 18 december på Pustervik, jultemat kvarstår. Konsekvent! Dock blir det ingen matservering eller bordsplacering längre, utan ståendes (och mer) publik. Inkonsekvent!

3 / HÄLLAS / STAR RIDER

Gubbrock är väl egentligen inte någon komplimang i sig. För mig är den RIKTIGA gubbrocken typ AC/DC, ZZ-top etc. Men annat är det när det kommer till Hällas från Jönköping. Det här är fan gubbrock med stil!

4 / SLOWGOLD / NÅT

Vi tar något så uppfriskande som en ung tjej, som dock spelar ganska gubbig musik, men som sjunger och spelar gitarr och munspel nästan lika bra som en gubbe (yes, gubbig kommentar:). Gick på konsert på Slowgold för några veckor sedan med ganska låga förväntningar då flera av hennes låtar är av lugnare typen, alltså ökad risk för trötthet i ben och ryggslut under föreställningens gång (sa jag att jag fyller 40?). Men fan vad bra det var, kanske delvis tack vare de lägre förväntningarna, men jävlarimig vackert var det. Så grymt gött med livemusik igen också.

5 / KURT VILE / LOADING ZONES

Kurt Vile spelade tidigare i The War on Drugs (AWSM/MT151) men hoppade av någon anledning av och släppte den fantastiskt fina låten Baby’s Arms som länge legat och glött på mina mixtape-listor. Satte på denna låten i bilen varpå Annikas första kommentar var “fan vad gubbigt – men bra!” Lustigt nog spelades denna låt tre veckor senare högt ur högtalarna på Slottsskogsvallen exakt när Annika sprang i mål efter sitt första maratonlopp!

6 / PETE MOLINARI / I DON’T LIKE THE MAN I AM

Samma dag som MT232 släpps firar vi även 20års jubileum för Local Heroes, den magnifika skatefilmen som Oak & AWSM gjorde som specialarbete i slutet på gymnasiet. Värt att nämna är att filmen också innehåller en videopart av DJV! Tydligt inspirerad av Toy Machines rulle Jump of a Building (uppföljaren till kioskvältaren Welcome To Hell) så skatar AWSM också till låten Time av Pink Floyd, precis som Toy Machine-proffset Mike Moldonado. Och precis som omslaget till Jump of a Building så innehåller även Local Heroes flera bro-hopp från både bil- och tågbroar, en sport som Oak var den starkast lysande stjärnan i. Låten Time, som jag håller som en av världens bästa låtar, hade mycket väl platsat på detta gubbiga mixtape, men på grund av sitt 1 minut långa intro av tickande väggur så snarare stjälper den än hjälper. Platsen tas istället från en något mer nutida skatevideopart, nämligen Christian Maalouf som kör otroligt inspirerande och i samklang med musiken i sin del för Weekend. https://www.youtube.com/watch?v=yMz46r4FVpQ

7 / THE AFGHAN WHIGS / JOHN THE BAPTIST

Jag har presenterat The Afghan Whigs på tidigare mixtape. Som någon beskrev dem; det best bevarade indierockbandet från 90-talet. Tydligen skulle alla skivbolag ha ett eget indieband efter att Nirvana slagit igenom, men Afghan Whigs slog väl aldrig riktigt igenom trots att dom hamnade på Elektra, så de slapp sell-out stämpeln och bevarade sina trogna indiefans. Jag dem på Pustervik för några år sedan och gick från konserten med ett leende på läpparna. På scen stod några 55-åriga gubbar och spelade gamla och nya låtar så jävla bra att som övertygade mig om att inte vara nervös för att bli gammal! Låten John The Baptist är ett av de tydligaste exemplen på influenserna från RnB och soul och en av AWSMs favoriter.

8 / JEFFERSON AIRPLANE / THIRD WEEK IN THE CHELSEA

Noterar att trummor saknas, men stärks upp av fint gitarr- och munspel, och inte minst den fina duett mellan Grace Slick och Jorma Kaukonen, som skrev låten 1971: “That’s the story of us all spending three weeks in the Chelsea Hotel, and coming to grips with the weight of all those years there’d been, and how we had all been at it non-stop since 1965. I mean, every day.”

9 / BROLLE JR / PLAYING WITH FIRE

Har länge slipat på ett guiltly pleasure-mixtape (som från och med nu officiellt är skrotat). Playing with Fire hade haft en given plats. Tänker på skinnpaj, 50-tal och Brolles polisonger, och jag blir lika glad varje gång som låten drar igång!

10 / VAN MORRISON / STRANDED

Okej, släpp alla antivax-utspel och skivor som Van Morrison gjort på senaste och dröm dig tillbaka till 1987. Du ligger i pojkrummet i ditt föräldrahem och lyssnar på sorlet från nedervåning där dina föräldrar har en tillställning för vänner och bekanta. Det skålas och skrattas samtidigt som rökdoften sipprar in genom dörrgläntan. Precis den upplevelsen kastas jag tillbaka till när jag lyssnar på denna låt, och den är så påtaglig att jag är övertygad om att det var just denna låt som spelades på pappas specialbyggda stereo i vardagsrummet, trots att albumet Magic Time från 2005. Och det är det magiska saxsolot som fejdar ut låten som får mig att somna in. Puss och godnatt från AWSM!