MT215 / AWSM

MT2015 / AWSM
Tjena pöjkar, nu blir det punk! Typ punk. Eller egentligen ganska tam punk. Om man ens kan kalla det punk överhuvudtaget. Ja det som skulle blivit ett mixtape med svensk punk blev istället ett möte mellan nutid och tidigt 80-tal/sent 70-tal.

Jag var ganska bakis dagen efter Kriz hade bjudit Göteborgsdivisionen på grabblunch, och när man är är bakis blir nästan allt några nivåer bättre. Om inte man är riktigt bakis förstås. Jag gick i alla fall genom Haga precis lagom bakis och satte på Stilla havets senaste skiva som gratistidningen Gaffa hyllat. Jävlar. vad. bra. Och jävlar vad cool jag kände mig när första låten “Hjärtstopp” drog igång. Några nivåer coolare än vanlig alltså. Även nästa låt “Tomma drömmar” är från samma skiva, årets nästbästa skiva!

Efter att ha hört Stilla Havets postpunkiga new wave insåg jag att punktemat fick breddas. Låt 3 följs upp av en riktigt hit från 1977 ala Magnus Uggla, Sveriges svar på Bowie (iaf på 70-talet). Efter detta skjuter vi oss fram till 1983 och “Dunkar Varmt” med Tant Strul, en låt som blir bättre för varje gång man lyssnar på den.

Har jag berättat när jag var på scen med Hästpojken? Något arkitektkontor i stan hade födelsedagsfest på deras kontor, en gammal lägenhet vid Järntorget, och Hästpojken skulle spela. Annika och kidsen var i Skåne så jag var superladdad och stod längst fram och tänkte att det vore grymt om publiken röjde runt i det fullpackade vardagsrummet. Mellan nån låt pekar sångaren Martin på mig och påpekar att jag ser ut precis som deras basist. (Typiskt, bara för man har långt hår anser alltid folk att man är lik nån jävel!). Men visst, det var lite kul, så kul att jag under nästa låt gick upp (fanns iofs inget upp för scenen var på samma golvnivå) och ställde mig med armen runt basisten för att vissa publiken hur lika vi var. So far enligt planerna. När jag ska ner och kliver över förstärkaren ser jag inte öl-fläcken så jag halkar och flyger som ett streck i luften och landar lika raklång. Det hela hade varit helt okej, om inte mäktigt, på en riktig rockkonsert, men det jag inte hade tänkt på är att arkitekter är ett pretentiöst och stelt släkte, som inte släpper loss till rockkonserter!

Låten “Huset Vid Ån” låter som en blandning av Ebba Gröns Flyktsoda och Gyllene Tider. Konstigt nog galet bra!

För att bevisa detta kommer givetvis en Ebba Grön-låt, dock inte “Flyktsoda” för den har jag lyssnat sönder. istället “Stopp” som inte finns med på samlingskivan 1978-1982, varpå jag inte hade hört den förrän nyligen. Jag har inte sett Ebba The Movie, men däremot serien Eran på SVT. Där framkommer ju att det snarare är Fjodor som är bandets ryggrad, trodde alltid det var Thåström, men det förklarar kanske varför jag aldrig gillat Imperiet eller Thåströms sologrejer.

Innan jul hade vi jobbfest med tema stökigt. Jag klädde ut mig till mitt pojkrum, också en tidsresa tillbaka till 80-talet. Dock avvek jag vid 12-tiden för att gå på Vånna Inget som spelade på Musikens Hus. Eftersom Vånna Inget släppt årets bästa skiva blir det 2 låtar med Karolina Engdals fantastiskt desperata röst. hon var grym på scen!

Däremellan klämmer vi in en fet låt från Hurula (“Sveriges Ungdom”). Trummorna är grymma på slutet när låten övergår i en annan rytm. Kanske känner ni igen Hurulas röst från tidigare bandet Masshysteri och låten “Dom (snuten) kan inte höra musiken”.

Vi avslutar med Freddie Wadling som detta tema inte kunde vara utan.

Puss och kram!