MT 154 / DJ Oak

Visst är det skönt att mer och mer är automatiserat idag? Mobilen vet vart du ska innan du själv vet det, nyheter som presenteras är anpassade efter vad du är intresserad av och du umgås i en digital sfär som är lik dig själv. Kanske det omvända mot hur man kanske tänkte att ett uppkopplat samhälle borde te sig. Detsamma gäller musik. Jag lyssnar ofta på Spotifys ”Discover Weekly” som ger förslag enligt vad jag brukar lyssna på. Det man känner igen gillar man. Och visst är det gött när man får ännu mer av det man gillar. Nackdelen är att man gräver sig allt djupare i sin egen fåra (se omslag). Man lyssnar mer på samma, läser mer av samma och umgås mer av samma. Känner mig lite orolig för vad det är påväg att göra med världen när man ser inskränkthet, politiska högervågar, Trump och Brexit. Mer av samma och det som är bekant och tryggt verkar vara vägen fram. Därför har jag skapat ett mixtape på just det temat, mer av det jag redan gillar och känner igen. Men, vilken jävla tur att det finns disruptiva inslag som Mixtapeklubben här i världen. Kanske är musiken delvis ny för er och lite vid sidan om er plogade väg? För mig är Mixtapeklubben en möjlighet att titta upp ur min fåra och ser vad som finns där utanför, i raden bredvid, eller kanske ännu längre bort.

Tack för det. /Oak

People Everywhere (Still Alive) – Khruangbin

Vice beskriver musikstilen som ”surf psych, Thai funk” vilket är en märklig kombination för ett band från en lada i en liten by i Texas. Kan rekommendera skivan ”The universe smiles upon you” en kväll nu i sommar, ger en riktigt go lounge-känsla.

This City Is Dark And Silent – Anders Enda Barnet
Anders Göransson har spelat i bakgrunden med flera andra band en har nu brutit sig loss för att skapa eget. Ett ”göteborgskt sound” som jag gillar.

The High Road – Broken Bells
Inledningen har ett sound som påminner om ett gammalt Indiana Jones-spel, Fate of Atlantis, som jag köpte på disketter i London för drygt 20 år sedan. Det fick mig att fastna. Hittade den via serien ”How to make it in America” (typ samma som Entourage minus pengarna). Mycket bra musik i den.

One Day – UGK
Hur många hip-hop-låtar kan man göra som handlar om droger, morsor och mulade snubbar? Här är en till. Men försök att låta bli att gangsta-gunga lite soft när ni lyssnar. Det är svårt.

American Remains – The Highwaymen
Supergruppen Highwaymen sammanfattar den amerikanska drömmen om att vara odödlig och slå sig fram på egen hand. Sammanfattar den djupt plogade egna fåran rätt bra också kanske.

Konsum – Torsson
Torsson, eller det fjärde bästa bandet från Lund, är en återkommande favorit. Återigen är det något speciellt med texter som handlar om vardagshändelser där egentligen inget speciellt händer.

Villa Dovre – Faråker
Faråker, eller Olle Blomström som han heter, kommer från Blekinge. Lite otur för honom och låten då det gör att alla ”r” försvinner. Bortsett från det en riktig höjdare till låt helt i min smak.

Come Give Me Love – Noonie Bao
Gärdestads låtar har ofta mycket märkliga textrader. Tänkte att det berodde på att han mådde psykiskt dåligt. Efter att jag förstått att det var brorsan som skrev texterna så börjar man fundera lite på hur det står till där med.

Sena tåg – Tomas Andersson Wij
På temat om att hamna allt djupare i sin egen fåra återkommer ytterligare en favorit. Enormt duktig på att bygga upp kraftfulla låtar.

Atlantique Sud – M83, MAI LAN
M83 som jag annars förknippar med mer upptempo levererar en riktigt mysig låt. Franska är vackert, kanske för att jag inte förstår någonting av vad de sjunger. Att det har med kärlek att göra kan jag åtminstone gissa mig till.