MT 153 / DJ PERRY

19 maj 2016. “Har aldrig varit längre från färdigt mt”…… Några individuella förfrågningar…… Whatsapp-tråden…… I princip total tystnad….. AWSM skojar…… Tystnaden fortsätter…… Jaha, lika bra att inte säga något alls. Ibland (eller kanske ofta) så är det bäst att vara tyst.

En som är duktig på att låta tystnaden briljera är kompositören John Murphy som har gjort sig ett namn inom soundtrackvärlden. Hur gör man sig ett namn med tystnad? Jo, med oral tystnad. Ja, jag tror ni förstår vad allt handlar om. Musik som är tyst i den bemärkelse att alla håller tyst medan instrumenten får tala. Herr Murphy’s Sunshine (Adagio in D minor) har ni säkert hört förut. Den har haft äran att användas i många filmer, reklamsnuttar och tv-serier. Den har bland annat använts flera gånger i min favorit(?)serie “The Walking Dead”. Man kan sammanfatta serien och även låten med hjälp av två känslor: “världens undergång” och “en liten gnutta hopp” (jag får båda känslorna av serien samt låten). Världens undergång får med fördel representeras av zombies men kan även bestå av andra saker. Hur som helst, låten är görmäktig. Jag kanske ska flika in med att jag gillar film och serier – och musiken gör galet mkt i filmer och serier. @Oak, du gillar att analysera låttexter, detta kanske är inget för dig, men för mig, jag gillar att koppla ljud till känslor, jag hoppas ändå att du kan njuta av detta mixtape.

“En liten gnutta hopp” leder mig in på att det är midsommar dagen till ära för detta mixtapesläpp. Gittarrplånkandet i Bibios remix avTycho-låten Spectre får i alla fall mig att drömma om sommar. Mer specifikt blir jag blir sugen på att åka båt, antagligen för att jag lyckats springa ifrån en hop med zombier (i spin-off serien Fear the walking dead flyr dom faktiskt med båt flera gånger). Hoppas alla får en somrig midsommar i hoppets tecken.

Apropå midsommar, det inträffar ju faktiskt även om Rick Grimes (huvudpersonen) & co slår av huvuden på maskätna zombies. Kalendern tar inte paus pga världens undergång. Om ngn blir en zombie så slutar inte någon att andas – det blir lite tyngre andning helt enkelt. “First breath after coma” hade passat riktigt bra i The Walking Dead – både pga av namnet men ändå främst pga musiken. Det går inte att ha ett instrumentalt mixtape utan jättarna Explosions In The Sky. Järnspikar vad bra de är. Denna låt är från samma skiva som deras kanske mest kända verk (Your hand in mine). Tillbaka till First breath after coma, den ger mig nästan samma känsla som “La fin de leur monde” av Akhenaton (MT121) – dvs jag ser mig själv springa ifrån en väldans massa zombies. Men skillnaden är att medan La fin de leur monde består av en enda lång repetitiv jakt så ger First breath after coma mig små hoppgivande pauser (kanske för att man ska gömma sig bakom en soptunna?). Sån här musik är underbar – den ger så många känsloalternativ.

Några andra instrumentala giganter är Ratatat som ofta demonstrerar att man kan låta mkt utan röster. Här passande nog genom Loud Pipes. Den ger mig hopp. Här får jag känslan av att jag har lyckats fly från världens undergång, i alla fall temporärt.

Att ge hopp, det gör däremot inte Kavinskys Protovision. Jag får känslan ”allt är fucked á la 80-tal”. Mkt tatuerade enögda dudes i läderjackor med baseballträn på motorcyklar helt enkelt. Skrämmande. Jag konstaterar att enda utvägen är att fly till Isaac och Love Boat (MLK…).

För Love Boat-känslan ger denna Daft Punk cover i alla fall mig. Den brasilianska DJ-duon The Twelves återanvänder Daft Punks Nightvision från 2001 och gör den både hetare och mer än dubbelt så lång. Här vill jag stanna och njuta.

Väl på färjan vill jag njuta av att det är sommar och Wimbledon. Keith Mansfield har gjort intro- (och ending) vinjetten till BBC:s Wimbledon-sändningar (detta visste väl ändå native MLK?). Morning Broadway spelas dock inte under Wimbledon men dess busiga sound får mig att vilja bada i en lerig insjö (och jag gillar att bada i havet). Om ngn spenderar en sommardag vid en insjö får ni gärna spela den här (högt) och låta ljudet studsa över vattnet och spridas till alla andra som hänger vid sjön. Magiskt.

Första gången jag hörde Nickodemus remix av Jeremy Soles Skalypso Vamp tänkte jag: jäklar vad busigt och glatt! Men ju mer jag lyssnar på den så blir den desto mindre gladare. Om jag skulle vara på en glad fest och en meteor är på väg att träffa jorden så skulle oddsen vara låga för att denna låt spelas samtidigt på festen. Närsomhelst blir man backstabbed.

Men om det vore som så att meteoren missar jorden så kommer Abrasive med Ratatat spelas (inte ofta jag har med två låtar av samma artist på samma mt men både Loud Pipes och Abrasive är galet bra). Den spelas i samma ögonblick som jag inser att jag överlevt och hoppar in en go (lite halvhäldre) cab för att köra vidare i sommarnatten.

Som avslutning på denna tysta sommar så vill jag lugna ner med Auto Rock (jag körde ju faktiskt ut i sommarnatten) av Mogwai. Mäktig. Efter den här kan vad som helst hända. Jag tror jag överlever till mixtape 154. Och Bof 16.

Om spår 1 hamnar på bof så hoppas jag bofmeisters har karaktär att ha den antingen som spår 1 eller 10 på bof. För det finns ingen regel som säger vilken ordning bof-spåren ska ha på bof.

Ha en glad midsommar! Det är okej att spela annan musik än detta mixtape.