MT212 / Dj Perry

Torsdag 29 augusti 2019 kändes det som att jag blev street-hustlad (på riktigt). Vid en gatukorsning i Soho (NY) stod en black man med crew och delade ut CD-skivor. Som dum vit man tog jag glatt emot en skiva varpå mannen frågar vad jag heter då han vill signera skivan. Jag svarar “Perry” och han säger därefter “Cool – I’ll write Prince Perry” och jag kände stolt “fan va coolt, en up-and-coming NY-artist signerar sin skiva till Perry”. Sen säger han att han behöver hjälp med att finansiera sitt liv och att han förtjänar pengar för skivan som han nu signerat i mitt namn. Jetlaggad tvekar jag, han tjatar vidare och säger att han måste ha mat på bordet. Dum som jag är gräver jag i fickan, hittar en sedelbunt (besökte forex på flygplatsen 24 timmar tidigare) som dock har 20 dollar som minsta valör. Black man lyser upp “I’ll take a twenty”. Désirée blir förbannad och säger “den ger du INTE till honom”. Désirée hade en 5 dollarsedel som han får varpå D sedan är svinsur på mig för att jag har blivit lurad. Jag blev lurad. Men jag har numera en CD-skiva (med omslag) av ILLAVERSE! Signerad dessutom! Dock vågar jag inte stoppa in den i en dator för det lär vara en trojan på den. Jag har stoppat in den i bilen – det var säkert svindumt, min bil är garanterat hackad. Detta mixtape handlar iaf om vita män som är lätta byten för street-hustlande dudes som ILLAVERSE.

1. ILLAVERSE – Jugging
Vi börjar med mannen som fick mig att inse att jag är en lättlurad vit man. Jugging är självfallet med på skivan som numera ligger i min bil. Enligt urban dictionary handlar jugging om att “making money” (alternativt “pouring an entire gallon of milk in your butt” – det skulle jag vilja se). Enligt en annan källa handlar “jugging crimes” om att följa efter personer som man sett har ngt värdefullt för att sedan stjäla/råna när rätt tillfälle dyker upp. Jag tror fortfarande att ILLAVERSE har stulit ngt från mig. Om inte annat så snor han min bildata.

2. John Cale – Big White Cloud
John Cale från Velvet Underground känns oxå lättlurad. Faktum är att jag i lördags hörde en annan fin låt av John hemma hos DJ Kriz (Paris 1919). Hursomhelst, genom Big White Cloud (från John debutsoloalbum) inleder vi denna musikaliska resa med besök hos vita män.

3. Peter Frampton – I’m In You
En till vit man från de brittiska öarna. En underskattad artist som gjort riktigt många fina covers av andra låtar. Men även några fina egna låtar (som denna). Frank Zappas “I have been in you” är faktiskt menat som ett mockeri av just denna låt.

4. Peter Gabriel – Solsbury Hill
Vid mitt förra mixtape lovade jag att börja lyssna mer på Peter Gabriel. Satan va go han är. Detta är en av hans mest populära låtar. Jag blir oerhört glad av att lyssna på den. Den ger mig energi. Den handlar om Peters uppbrott från Genesis och hans förväntningar på utmaningen att inleda en solokarriär.

5. Bruce Springsteen – Growin’ Up (demo 1972)
Enligt mig går det inte ha ett mixtape med vita män utan ha med Bruce. För mig är han den riktiga kungen av Ullevi (inte Håkan). Dock har jag aldrig sett honom live. Vad gör honom så bra? Lyssna på hans debutskiva “Greetings from Asbury Park” som typ enbart innehåller hits. Jag har många favoriter därifrån. En utgörs av Growin Up’. Första gången jag hörde den (som jag kommer ihåg det iaf) så var det dock från albument 18 Tracks som innehåller icke-utgivna låtar – i det här fallet är det en akustisk demoversion av albumversionen från Greetings…. Båda är fantastiska – men jag älskar nog demon lite mer. Lite enklare, lite smutsigare, men ändå lite renare.

6. Chris Rea – Tennis
Chris har gjort riktigt mkt förutom “Driving home for Christmas”. Men jag tycker att han har för lite variation för att vara en favorit. Tennis är undantaget. Fantastisk! Do you like tennis? Yes, I do!

7. David Bowie – China Girl
Liksom Bruce en annan vit artist som inte får missas. Så många plattor. Så många bra plattor! Så svårt att välja en låt. China Girl är en favorit. Det var faktiskt inte så långt från China Town som jag mötte ILLAVERSE.

8. Billy Idol – Eyes Wide Shut
Billy känns som en extremt lättlurad vit man. Till skillnad från de flesta andra låtar på detta mixtape (som är från de flesta artisters tidiga album) så är detta en ny skapelse från 2014. Den har inget med filmen att göra. Den ger mig lite Franky Goes To Hollywood-vibbar. Får blir inledningen till en lite rockigare vit avslutning på detta mixtape.

9. Lou Reed – This Magic Moment
Jag fick en chock när jag insåg att jag inte haft med denna låt tidigare. Den var med på soundtracket till Lost Highway (en väldigt intressant David Lynch film som jag inte sett sedan 1999). Ett soundtrack som är fantastiskt – inte konstigt när det är producerat av Trent Reznor (NiN) – den killen kan skapa känslor. Även låten Eye av Smashing Pumpkin skapades för Lost Highway. Mkt bra. Jag har verkligen lyssnat sönder detta soundtrack. Men en låt har varit på repeat extra många ggr. This magic moment. För mig är det verkligen magi. Désirée fattar inte vad jag snackar om. Solklar trepoängare.

10. Brian Eno – Baby’s On Fire
Vit musiker och producent som samarbetat med många (bland annat sina mixtapekollegor David Bowie och Lou Reed). 1973 släppte han sitt debutsoloalbum Here Come the Warm Jets som med spår 3 introducerade denna grymma låt (missa inte gitarrsolot). En favorit av Brian Eno. En riktigt bra sistalåtenlåt.

Känner ni er oxå som lättlurade vita män?