MT151 – KRIZ IS AWSM

OJojojojoj vad jag älskar Mixtapeklubben! Hoppas alla var nöjda med BOF15, alltid lika kul att träffa er! Ser fram emot en ny säsong, men jag inleder denna med att titta bakåt.  Jag har länge varit fascinerad av skivorna som Kriz släpper för han lyckas ofta fånga en stämning (ofta dämpad melankoli) som genomsyrar hela skivan, trots att han på samma Mixtape ofta blandar flera olika genrers. Mixtape#16, 40 & 87 är goda exempel på detta, men min favorit bland alla mixtapes är nog #78. Världsklass! Detta är utgångspunkten till detta mixtape. Att försöka göra det lika bra som Kriz. Sätta ihop 10 OLIKA låtar som skapar en bra helhet. Som en riktig Dj helt enkelt:). Kriz is AWSM!

1 / JOAKIM / HEARTBEATS

Gott flås som intro, typiskt Kriz som ju är mycket för snackiga intron. Insåg precis att Kriz redan har haft med Joakim. Jag är på rätt spår.

2 / DAN DEACON / FEEL THE LIGHTNING

Den Kriz som jag känner gillar inte att bli analyserad eller att bli placerad i ett fack (meta). Därför är det extra kul att skriva dessa texter. Oavsett hur träffsäker jag är sitter Kriz troligtvis med en liten vagel i ögat. Eller hur?

3 / RUTH / POLAROID/ROMAN/PHOTO

“Det här måste vara ett Kriz-mixtape!” Utbrast Annika när jag spelade denna låt hemma. Och då hade jag inte ens presenterat temat. Snackig sång på konstigt språk, dämpad melankolisk melodi, repetitiv. Ja, den är verkligen krizzig den här låten.

4 / YOUR GAY THOUGHTS / WESTSIDE

Fint bandnamn. Lockande att skriva någonting om hur jag och Kriz sneglar på varandra i duschen på Valhalla. Men tar ett annat spår istället. Jag får ofta höra från kriz att han uppskattar mitt Japan-tema på Mixtape#26. Det är kul att höra! Denna låt tycker jag påminner om många av de låtarna med hänsyn till alla digitala oljud. Och Slovenien är ju lika exotiskt som Japan.

 5 / BUFFY SAINTE-MARIE / QU’APPELE VALLEY SASKATCHEWAN

Tack Kriz för att du introducerade Buffy Sainte-Marie för mig på Mixtape#70. Här kommer en annan fin Buffy-låt jag hörde tack vare Musikjournalen på P3.

6 / DURUTTI COLUMN / OTIS

Efter en hård kväll och fet minneslucka stod jag helt plötsligt mitt i natten i kalsonger nere i porten på ett bostadshus i de gotiska kvarteren i Barcelona. Jag vet att jag var på väg tillbaka till baren “Liverpool” som hade berikat mitt liv tidigare på kvällen genom att spela Durutti Column. Mitt förnuft sa till mig att ta på mig nåt mer, så jag begav mig upp till lägenheten som jag delade med 5 andra danska arkitektstudenter av kvinnligt kön (så går det tydligen när man bokar sist). Jag tror jag knackade på i 10 minuter innan nån vaknade. “Vem er det?” spørrede en af pigerne inifra lejligheden. “Jeg er en våldtæksmand” skæmtede jeg på min bæste dansk. Jag blev inte insläppt. Tror att Kriz gillar Barca. Tror att Kriz kommer gilla denna låt.

7 / ARTHUR RUSSEL / THAT’S US/WILD COMBINATION

Visst är det en hel del Paul Simon över denna låt? Och visst gillar väl kriz Paul Simon? Jag minns iaf hur Kriz visade mig videon till “You Can Call Me Al”. Oj vad lustig vi tyckte Chevy Chase var.

 8 / THE WAR ON DRUGS / AN OCEAN IN BETWEEN THE WAVES

Kriz är i byggbranschen, precis som jag. Han promenerar ofta med händerna på ryggen också. Och han kör en Mercedes Combi. Rätt gubbig med andra ord. Vad passar då bättre än lite gubbrock från Way Out West 2015, dit Kriz brukar gå.

9 / GARLAND JEFFREYS / WILD IN THE STREETS

Kriz kan va riktigt impulsiv och irrationell ibland. Egenskaper som jag uppskattar. På väg hem från krogen runt 2002 brukade vi länsa en soptunna med överblivna bullar och muffins från 7/11. Men en natt kunde Kriz inte hålla fingrarna borta från en kickbike i jr-size som stod på samma gård. Helgen efter blev det åka av. En legendarisk kväll med Kriz, AWSM & Perry på samma kickbike nerför Victor Rydbergsgatan och Avenyn. We were fuckin Wild In The Streets!

 10 / BOB MARLEY & THE WAILERS – IRON LION ZION

En gång var jag 3e hjulet, men utan veta om det. Kriz besökte mig under min sommar i Stockholm 2008 och vi körde en klassisk barrunda och hamnade på efterfest hos en tjej vi träffat på tunnelbanan. Jag hade skitkul. Kanske lite för roligt för efter ett tag började kriz bli lite väl tyken och kaxig. Han uttryckte bland annat “nej fan inte reggae” och bytte låt, efter att jag satt på en av mina festfavoriter iron Lion zion (den sved!). Strax efter började även den kvinnliga värden bli taskig och jag kände mig plötsligt mobbad på riktigt. Jag lunkade hem i gryningen och tyckte synd om mig själv. Kriz gjorde annat. Pga detta känns det riktigt bra att få avsluta med världens vackraste saxofonsolo, sista ordet helt enkelt. Iron Lion Zzzzzzzion!

Ps. Foton från för- och efterfesten 2008.