×

Mixtapeklubben - By mail since 2009

MT 140 / DJ Henx

MT140-COVER Kopp

MT 140

Kul att gäst-mixa!
Jag tänkte först köra en mer tematisk mix, men det blev istället en musikalisk resa som tar oss från bortglömda soul-anthems via Lagos dancehalls (nu och förr) och Istanbuls discon, halvvägs runt jorden till ett nattligt möte i Buenos Aires för att sedan återvända ”hem” till Neverland och ett sista stopp i söderns kyrkor för en euforisk final. Moondog summerar resan och lugnar ner oss med några episka visdomsord.Gemensamt för alla låtar (förutom Moondog) är att det svänger! Jag gillar tempoväxlingar och har försökt stretcha ut bpm så mycket jag kan, från Idris Muhammads stökiga disco till José Larraldes dödligt erotiska flamenco (spetsad med extra beats). Hoppas ni gillar!

Kram
/Henrik (aka DJ Henx)

  1. Originalet till sommarens (årets? 10-talets?) stora anthem. Ofta hamnar ju ”soul-original” lite i skuggan av sina samplare men den här står helt på egna ben med ett groove som är klart nervigare och kanske ännu bättre på ett dansgolv än Jamie XX-låten. Älskar hur sista halvan är uppbyggd som en jazz-låt med ett fast groove i botten och växlande solon med elgitarr, sax och sång.
  2. Eddie Kendricks var antagligen Motown’s första stora fixstjärna, men den här 8-minuterspärlan är vuxnare, groovigare, sexigare och på alla sätt coolare än det han gjorde med Temptations. Precis som låten innan så är introt key. Här luras man av beaten när trumman kommer in, och plötsligt är man nån helt annanstans än man trodde. Pianot och basen driver låten framåt som ett lokomotiv med snygga organs, harmonier och Eddies falsett. Fun fact: titeln parafraserade av Kindness i namnet på hans debutskiva ”World, you need a change of mind”
  3. Den här låten hörde jag första gången i en mixtape av Jens Lekman (han är störtbra på mixtapes) och dog typ souldöden för att den är så bra. Här är det körerna som dominerar, och refrängen är omöjlig att inte sjunga med i.
  4. Lagos är nya Kingston, helt övertygad. Hör så mycket bra skit komma därifrån just nu, och Wizkid verkar mest up-n-coming. Den här låten är ju typ danshall, fast softare, bouncigare och varmare än det mesta från Jamaica. Kom nyligen en remix med Drake och Skepta som kändes rätt pajig, so stick to the original.
  5. Vi stannar i Lagos men hoppar tillbaka till 70-talet där Fela Kuti var superstar. Han blandade politik, human rights-aktivism och partymusik bättre än någon av sina amerikanska motsvarigheter (finns ens några?) och verkar ha fått nån slags revival för plötsligt hör jag honom spelas överallt. Kanske har att göra med det politiska klimatet?
  6. Jag bodde i Istanbul under hela 2013 och gick ner mig totalt i Turkisk musik, framförallt 70-talets progg- och discoscen. Introduktionen kom via Baris K’s ”Eurasia Mix”-serie, och en av mina favoriter var den här låten med Kameran Akkar som Baris K har gjort en edit på. Släpigt och sexigt. Har försökt köpa en del Turkiska classics på vinyl men asiatiska samlare gillar tydligen också = sjukt dyrt.
  7. Och här tar vi släpigt och sexigt till en helt ny nivå. Höre den här låten första gången på en hemmafest, och det var som att helgfesten stannade och gick in i nån slags kollektiv hypnos till beaten José Larraldes grymt vackra och manliga röst. Han var en stor folkmusikstjärna i Argentina och jag lyssnar ofta på hans ”vanliga” records när jag chillar hemma.
  8. Kunde inte låta bli att kasta in lite MJ. Dangerous var min första vinylskiva (var 9 när den kom) och fortfarande den mest spännande av Michaels skivor, kanske för att den inte är lika utsliten som Bad och Thriller. Just den här låten är så sjukt maxad tycker jag, så soulig och så hård på samma gång. Fatta hur future den måste ha kännas när den kom 1991. Han använder liksom rösten som ett rytminstrument mer än som sång, och det studsiga groovet borde ha gjort detta till en megahit.
  9. Ok shit vi slutar på en high note. Jag älskar gospel och vill höra såna här anthems på ett sent dansgolv med händerna i luften. Vet inget om Pastor T.L. Barret, men om hans kyrka hade legat i stockholmstrakten hade jag blivit religiös direkt.
  10. Moondog var en centralfigur på den kreativa scenen runt Greenwich Village på 60-talet (Dylan, Warhol, Ginsberg…) och gjorde mest experimentell jazz, men den här fina lilla visan har blivit min favorit av hans grejer eftersom den, helt opretentiöst, summerar allt som är viktigt att tänka på i livet. Bra avslutning på en sån här mix tycker jag.

 

1. Idris Muhammad – Could heaven ever be like this
2. Eddie Kendricks – Girl, you need a change of heart
3. Coke Escovedo – I wouldn’t change a thing
4. Wizkid – Ojuelegba
5. Fela Kuti – Water no get enemy
6. Kamuran Akkar – Ikimiz Bir Fidaniz (Baris K edit)
7. José Larralde – Quimay Neuquen (Chancha via Cirquito mix)
8. Michael Jackson – I can’t let her get away
9. Pastor T.L. Barret – Like a ship
10. Moondog – Do your thing

 

PS. from DJ Kriz: Vill ni höra mer av DJ Henx så check out: https://soundcloud.com/stamning    en podcast om relationen mellan stämning och musik.